Typ 2-diabetes på jobbet

Typ 2-diabetes på jobbetKlockan är 11.47. Du sitter i ett möte som redan gått över tiden, och du känner det: en molnighet i huvudet, ett lätt darr i handen. Ingen i rummet vet vad som pågår i din kropp just nu. Frågan är inte om du ska hantera det - frågan är hur du gör det utan att alla lägger märke till det.Så ser vardagen ut för hundratusentals svenskar som lever med typ 2-diabetes och samtidigt ska sköta ett jobb - oavsett om det innebär möten och mejl, eller nattpass och skiftschema. Sjukvården ger råd om kost, motion och medicin. Ingen pratar om det som faktiskt fyller mest av dagen: arbetsplatsen, timme för timme, möte för möte.Diabetes på jobbet fyller den luckan. Boken är skriven av Jan Franzén - som själv fick diagnosen 2018. Med både personlig erfarenhet som medarbetare, chef och personalansvarig - går han igenom det som faktiskt spelar roll: hur du hanterar medicin och mätare mitt i en arbetsdag, hur du för samtalet med chefen, varför tystnaden kostar mer än den skyddar, och vad lagen faktiskt säger om din rätt till anpassning - och arbetsgivarens ansvar.Boken sträcker sig medvetet bortom kontoret. Ett eget avsnitt handlar om skiftarbete, fysiskt arbete och säkerhetskritiska yrken - de arbetsgrupper som statistiskt löper störst risk att drabbas, men som sällan syns i litteraturen om kronisk sjukdom och arbetsliv. Typ 2-diabetes har ökat de senaste 20 åren. I takt med ökningen har det kommit nya diabetesmediciner. De nya medicinerna och kombinationer med olika mediciner som kanske också hanterar blodtryck, innebär också helt andra förutsättningar och risker med typ 2-diabetes i arbetslivet. Risker som var betydligt färre för 20 år sedan.Varje kapitel är kort, konkret och fristående, med en sammanfattning att återvända till. Ett särskilt avsnitt riktar sig direkt till HR och chefer som vill göra rätt men inte vet var de ska börja.Diabetes på jobbet är skriven för medarbetaren som bär det i tysthet, för chefen som vill leda med både resultat och omtanke, och för alla som vill förstå att en kronisk diagnos och ett starkt yrkesliv inte är motsatser.