SVENSKA ĂR SVERIGES HUVUDSPRĂ
K. MEN INTE ENLIGT GRUNDLAGEN. Det lÄter nÀstan osannolikt. Sverige har fyra grundlagar. De skyddar demokratin, vÄra fri- och rÀttigheter och viktiga delar av landets kons
SVENSKA ĂR SVERIGES HUVUDSPRĂ
K. MEN INTE ENLIGT GRUNDLAGEN. Det lĂ„ter nĂ€stan osannolikt. Sverige har fyra grundlagar. De skyddar demokratin, vĂ„ra fri- och rĂ€ttigheter och viktiga delar av landets konstitutionella ordning. ĂndĂ„ finns ingen uttrycklig bestĂ€mmelse som slĂ„r fast svenska sprĂ„kets stĂ€llning som Sveriges huvudsprĂ„k. Hur kunde det bli sĂ„? NĂ€r frĂ„gan följs bakĂ„t genom historien framtrĂ€der ett överraskande mönster. Redan 1909 beskrev riksdagsledamöter svenska sprĂ„ket som allas gemensamma egendom och dyrbara arf och ville ge Ă€ven folket genom riksdagen en konstitutionellt sĂ€krad roll i vĂ„rden av sprĂ„ket. Förslaget föll. NĂ€r kungens regeringsmakt försvann 1975 fick svenskan ingen uttrycklig plats i den nya regeringsformen. Först 2009 slog Sverige i vanlig lag fast: Svenska Ă€r huvudsprĂ„k i Sverige. Men nĂ€r sprĂ„klagen granskades hade LagrĂ„det pekat pĂ„ nĂ„got anmĂ€rkningsvĂ€rt: svenskans stĂ€llning som huvudsprĂ„k borde nĂ€rmast befĂ€stas i grundlag och inte i vanlig lag. ĂndĂ„ blev det inte sĂ„. Skomakarens barn följer denna nĂ€stan bortglömda historia frĂ„n kungamakt och riksdagsstrider till dagens Sverige och stĂ€ller en frĂ„ga som efter mer Ă€n hundra Ă„r fortfarande vĂ€ntar pĂ„ sitt svar: Om svenska Ă€r Sveriges huvudsprĂ„k och vĂ„rt gemensamma samhĂ€llssprĂ„k - varför skyddas inte dess stĂ€llning i Sveriges grundlag? Ibland Ă€r det vi tar mest för givet ocksĂ„ det vi glömmer att skydda.
