Oskyldig

Bakom den låsta dörren skrek och grät du,
mamma ekade det i korridoren.

Jag kunde knappt andas, de gråvita väggarna kröp sig allt närmare.

En läkare kom och ställde sig i vägen för mig och bad mig att avlägsna mig ifrån korridoren, korridoren där barn och föräldrar satt i väntrummet intill.

Han följde mig tätt varenda steg jag tog.

Jag kunde känna hans andedräkt, och jag såg i hans uttryck att han trodde att jag var psykisk sjuk.

Följ med mig på min känsloresa av en sann berättelse.

En tragisk, omskakande händelse med lidelsefulla år.

Julianna Strong