Pappa Bosse hade redan bestÀmt var vi skulle semestra i Är. Om man nu kan kalla det semester. Meningen Àr att min syster Annika och jag ska lÀra oss nÄgot pÄ resorna. Mamma med. Pappa tycker han redan
Pappa Bosse hade redan bestĂ€mt var vi skulle semestra i Ă„r. Om man nu kan kalla det semester. Meningen Ă€r att min syster Annika och jag ska lĂ€ra oss nĂ„got pĂ„ resorna. Mamma med. Pappa tycker han redan kan sĂ„ mycket. "Rakt igenom den stora staden byggdes en mur. Det var för att hindra mĂ€nniskor som bodde i den ena delen att ta sig över till den andra.""Varför reste folk inte en stege och klĂ€ttrade över?" undrade min syster Annika. Hon Ă€r rĂ€tt snabb i skallen, dĂ„ och dĂ„. Andra gĂ„nger fattar hon ingenting. "Eller grĂ€vde ett hĂ„l och kröp under?" frĂ„gade jag. "Vad Ă€r det för stad?"Pappa sa med allvar i rösten: "KlĂ€ttra över eller grĂ€va sig under muren var farligt. Dom som Ă„kte fast, fick hĂ„rda fĂ€ngelsestraff eller vĂ€rre Ă€ndĂ„. Han la till: "ĂndĂ„ var det mĂ„nga mĂ„nga som tog risken."I sin nya bok om Jespers och Annikas? 10 œ respektive 11 œ ? semesterresor med förĂ€ldrarna i slĂ€ptĂ„g till nĂ„gra av Europas huvudstĂ€der berĂ€ttar Jan Eric Arvastson nya Ă€ventyr, bĂ„de verkliga och "hittepĂ„". Men alla tĂ€nkvĂ€rda och spĂ€nnande. Köpenick Ă€r berömt, för en alldeles egen historia. En skojares och bedragares historia. "Ska ni höra den?" frĂ„gade pappa vid frukostbordet. "Usch", sa mamma. "Jag vill inte att du ska berĂ€tta för barnen om bedragare. Finns det inga Ă€rliga fina mĂ€nniskor att prata om?" "Den hĂ€r skojaren var inte Ă€rlig", sa pappa. "I sĂ„ fall vore han ingen skojare. Men fin var han - i sin flotta uniform."