Det Àr med obeskriflig tillfredsstÀllelse jag tar del af nutida fint folks Äsikter om hur man skall arrangera stÀder. Jag har sedan urminnes tider hyllat precis samma mening, men eftersom man Àr
Det Ă€r med obeskriflig tillfredsstĂ€llelse jag tar del af nutida fint folks Ă„sikter om hur man skall arrangera stĂ€der. Jag har sedan urminnes tider hyllat precis samma mening, men eftersom man Ă€r en försynt natur och aldrig lĂ€st pĂ„ arkitektexamen, har man aktat sig för att agitera i frĂ„gan. Nu inser emellertid enhvar, att Stockholm fĂ„r lof att göras om sĂ„ nĂ€r som pĂ„ staden inom broarna, och lĂ„t oss nu inte kinka öfver besvĂ€ret utan gladeligen hjĂ€lpa till att plocka ner byggmĂ€starnas fastigheter och anordna gatuperspektiv. Kanske jag i all blygsamhet skulle fĂ„ föreslĂ„ ett redan befintligt samhĂ€lle som mönster? Jag vĂ„gar nĂ€mligen skryta med en födelsestad, som motsvarar alla rimliga ansprĂ„k i frĂ„ga om pittoreska öfverraskningar samt organiskt uppvuxna hus. Ăstermalms och Vasastadens ljusrappade linjallĂ€ngor skulle rodna till sin ursprungliga tegelfĂ€rg af skam, om de konfronterades med dessa grĂ€nders kurvor och dessa tvĂ„vĂ„ningsbyggningars originella fasader! Ja, jag medger det, jag Ă€r lokalpatriot; men har nĂ„gonsin nĂ„gon haft sĂ„dana skĂ€l att Ă„beropa som jag?
