NÀr pjÀsen var slut och vi hade applÄderat, och Äter applÄderat framförandet satt vi kvar pÄ vÄra platser och tittade pÄ allt folk som lÀmnade amfiteatern. Vi sÄg pÄ varandra med stora ögon utan att s
NĂ€r pjĂ€sen var slut och vi hade applĂ„derat, och Ă„ter applĂ„derat framförandet satt vi kvar pĂ„ vĂ„ra platser och tittade pĂ„ allt folk som lĂ€mnade amfiteatern. Vi sĂ„g pĂ„ varandra med stora ögon utan att sĂ€ga ett ord. Plötsligt, som vid en knapptryckning började vi prata i mun pĂ„ varandra, tills Takis fick stopp pĂ„ oss och frĂ„gade vad som hĂ€nt. Kosmo tog dĂ„ ordet och försökte förklara det vi kĂ€nslomĂ€ssigt gick igenom. PjĂ€sen handlade ju om just det vi sjĂ€lva var indragna i. Det var inte bara pjĂ€sens namn, karaktĂ€rerna och handlingen vi kĂ€nde igen oss i, utan den fabulösa otroliga verkligheten som just övertrĂ€ffat dikten. SnĂ€rjd i en pjĂ€s Ă€r den andra boken i trilogin om Plutos. En humoristisk skildring av vĂ€nskapen mellan mĂ€n och kvinnor, och om blomstrande kĂ€rlek mitt under det existentiella sökandet. Ăventyret fortsĂ€tter frĂ„n Stockholm till den antika grekiska historiens labyrint, bland gudstro och funderingar om artificiell intelligens. En inspirerande berĂ€ttelse om det som intrĂ€ffar i det outsagda.